Klara C
Mittemot Stockholms centralstation står Klara C, en storstadsbyggnad som varit en del av stadens struktur sedan invigningen 1934. Med sin funktionalistiska arkitektur och tidigare ikoniska neonskyltar har den länge satt prägel på stadsbilden. Byggnaden har välbevarade originalmaterial och arkitektoniska detaljer, vilket gav projektet en stabil utgångspunkt.
| Beställare | Vasakronan |
| Ort | Stockholm |
| År | 2026 |
Uppdraget omfattade entréplanets gemensamma ytor: huvudentré, bakre entré och korridorer. Målet var att fräscha upp byggnaden och skapa en entré med tydlig identitet och karaktär som ger ett starkt intryck, samtidigt som ytorna görs användbara för hyresgästerna. Kanozis roll har omfattat konceptutveckling, ytskikt samt såväl fast som lös inredning. Arbetet utgår från byggnadens befintliga material och rumsliga koncept, som förstärks och förs vidare, så att förnyelsen blir en vidareutveckling av interiören snarare än ett avsteg från den.
Huvudentrén är byggnadens mest karaktärsfulla rum, med sin stora takhöjd. Höjden betonas, i likhet med 1930-talet, genom låg lös inredning som låter volymen framträda i full höjd och höga paneler som leder blicken uppåt. Receptionsdisken, högblank och brun, dras ut förbi pelaren så att den blir en del av huvudhallen i stället för att hamna bakom den. Ovanför disken sitter en bakbelyst opak glaspanel infattad i polerat stål. Den framhäver receptionen och förbättrar samtidigt klimatet i receptionsområdet.
Loungen i huvudentrén var tidigare ett rum man passerade snarare än använde, med ett hårt och kallt uttryck. Platsbyggd fast inredning förändrar flödet och gör det till en plats att stanna i. Planlösningen tar avstamp i 1930-talet, med speglade arrangemang och tydlig symmetri. Ett mintgrönt barbord längs fönstren flyttar aktiviteten ut mot fönsterläget och ger plats att sitta och arbeta vänd mot ljuset. Den mintgröna kulören är hämtad ur väggbeklädnaden i kolmårdsmarmor och kontrasteras av svarta stolar. En specialdesignad matta har ett trappstegsmotiv hämtat från takets mönster, och mjuka kurvor i möbler och textilier tillför värme och mjukhet.
Vid den bakre entrén är takhöjden betydligt lägre. Här ersattes de stora nedåtriktade armaturerna med uppåtriktad belysning, och vertikala och reflekterande ytor samt en specialdesignad tapet tillkom. Tillsammans ökar de den upplevda takhöjden och knyter den bakre delen till huvudhallen. Samma material- och belysningsgrepp löper genom korridorerna och binder ihop entréplanets ytor till en helhet.
Hållbarhetsarbetet inriktades på att bevara så mycket som möjligt av byggnadens robusta och tidlösa karaktär och material. Det som tillförts är valt för att samspela med byggnaden och för att komplettera både rummen och de befintliga elementen över tid.